Mika Berndtsdotter Ahlén

det var längesen jag satt och skrev av mig i min ensamhet inne på mitt tysta rum såhär sent som 23.32..
men ibland behöver saker och ting komma ut ur mig för jag öppnar inte upp mig för så många längre eller berättar för folk i min omgivning hur jag mår.. hur viktigt det än är! jag berättar nästan aldrig längre för min mamma hur jag mår eller frågar hur hon mår även fast jag bryr mig otroligt mycket om henne och jag vet att hon bryr sig om mig med. jag sätter mig aldrig ner i några timmar och bara myser och pratar med henne.. vi har nästan ingen relation kvar överhuvudtaget och så mycket som hon ställer upp för mig och har ställt upp under hela min uppväxt så tycker jag att det är det minsta jag kan göra. jag måste skärpa mig och sluta tycka att festa är det fräckaste som finns eller att vara ute sent på nätterna med kompisarna är det roligaste som finns.. no way! det viktigaste här i livet är sin familj sen kommer vännerna och pojkvännen/flickvännen om man nu har någon vilket jag har. jag måste sluta tänka på mig, för att vara egoistisk enligt mig är det fulaste som finns. och jag är ingen person som är egoistisk.. verkligen inte! för mot mina vänner ställer jag alltid upp och vill se till så alla har det bra och om någon mår det minsta dåligt så mår jag frukansvärt dåligt. så ego är det sista jag är men mot min familj så räcker jag iprincip fram fingret och skiter i hur min mamma eller syster mår och nu låter det brutalt. jag menar inte att jag skiter i dom för det är det sista jag gör men jag visar inga känslor överhuvudtaget och beter mig respektlöst.. jag har svårt att vara snäll eller säga något snällt! men jag har kommit på en teori, jag tror nämligen att det är såhär.. jag mår dåligt men vill inte må dåligt och då måste jag trycka ner någon för att dom ska må sämre och jag kan inte trycka ner mina vänner för dom vet man aldrig om man har kvar men ens föräldrar eller syskon vet man att man kan trycka ner för dom står alltid vid ens sida.. men gör dom det då? det är frågan. hur länge kommer min mamma finnas kvar liksom? det vet jag inte. och därför måste jag skärpa mig och ta vara på den tiden jag har kvar med henne, hon börjar bli äldre (jag säger självklart inte att min mamma börjar bli gammal och grå men äldre som sagt) och jag måste ta vara på det vi har. för nåde mig om jag har bråkat med henne eller varit riktigt elak och hon skulle gå bort den dagen då jag varit det.. då skulle jag aldrig förlåta mig själv!! och nu när jag tänker på det får jag tårar. så som min mamma har ställt upp för mig, det finns inte ens ord.. ingen har ställt upp på mig som hon! hon är en ängel och det vet jag innerst inne.. men vi har tappat kontakten men jag ska försöka göra allt för att få tillbaka den nu, det är viktigt! så nu jävlar mika, skärp till dig och visa att du snart är 20 år gammal och kan uppföra dig och visa respekt. jag mår inte bra och jag har aldrig sagt att jag mått bra heller men jag har en fasad och jag döljer det gärna och försöker pressa in det så långt in som möjligt så att ingen kan se hur jag mår.. för jag hatar att visa mig nere och deppig därför försöker jag alltid skoja till det och vara den roliga och få andra att skratta men problemen försvinner inte för det har jag märkt utan jag måste ta tag i dom själv med egna händer. en dag ska jag vara på toppen av berget och se ner över min stad och känna att jag gjorde det, jag klarade det! jag tror på mig själv och jag kan fixa saker utan hjälp.. jag ska bli stor och så är det bara! jag ska göra det jag är bäst på och inte låta någon trycka ner mig. men jag måste hela tiden ha i åtanke att "då ska jag då fan inte trycka ner någon annan heller" och speciellt inte mina familjemedlemmar. fan tänk på det jag skrivit nu, det är viktigt att ta hand om era nära och kära och visa respekt. när er ena förälder kanske inte finns där så finns iallafall den andra förhoppningsvis och i detta fall är det min mamma som alltid funnits där för mig och hjälpt mig men jag har inte hjälpt henne.. och det ska jag fan börja göra nu! så mamma, gör dig redo.. sätt dig och koppla av och låt din dotter sköta resten, du har inget dåligt barn och du har inte misslyckats bara för att deras pappa inte alltid funnits där.. du har gjort det och din yngsta dotter kan också precis som din äldsta. du är min förebild för du är så otroligt stark även fast du ibland inte orkar.. jag älskar dig mamma, glöm aldrig det!!