pappa!!

okej detta kommer bli ett väldigt ledsamt inlägg så för er som inte vill läsa, sluta läs nu!!

jag känner mig ensam och tom, även fast jag har världens finaste kompisar och världens finaste pojkvän men det hadlar inte om det.. jag känner mig ensam och ledsen.. fruktansvärt ledsen.
känns som att det fattas något i mitt liv.. känns som att jag verkligen inte är som alla andra och att det är fel på mig.. visst jag har spelat in en film och det har gått jätte bra för den och då tror alla att jag helt plötsligt är hur lycklig som helst, har ett perfekt liv och mår hur bra som helst.. det funkar inte riktigt så som ni tror!! jag är en helt vanlig människa med normala vänner och en normal bostad, inte mer än så! jag vet inte vad folk brukar låtsas när dom är svenska ungdoms "kändisar" att dom åker runt i taxi hela tiden? dricker champage? har hur mycket pengar som helst!? det funkar inte riktigt så eller dom som låtsas att dom är kända är ännu mer tragiskt.. skitsamma.. just nu mår jag väl inte så bra och jag skiter i hur mycket jag öppnar upp mig nu eller hur mycket snacket går sen för jag är van vid att det snackas om mig.. just mig!!
känner att jag inte har någon framtid överhuvudtaget.. känner mig ensam, saknar min pappa fruktansvärt mycket, jätte deppig, orkar inte skolan just nu(även om det bara är två månader kvar.. jag vet hur löjligt som helst) och när jag skriver detta inlägget just nu så känner jag hur tårarna är påväg och vilken ångest jag har!
sitter och kollar på ett gammalt kort på pappa när han fortfarande bodde hemma och livet var rätt bra..

ett meddelande till pappa om du nu någon gång skulle få för dig att läsa min blogg, vilket aldrig kommer hända men iallafall:
jag kan inte förklara med ord hur mycket jag saknar dig och jag vet, du vill inte att jag ringer och berättar det för dig, för jag vet hur arg du blir.. fast jag vet inte varför du blir arg och kommer nog aldrig få något svar på det heller.. så därför skriver jag det här så slipper du höra eller se det! skönt va?
det måste vara skönt att vara en så egoistisk människa som du faktiskt är och bara tänka på sig själv och skita i alla andra runt omkring sig, speciellt sina barn.. jag hoppas det var värt det.. det du gjorde och jag menar det för annars är du bara allmänt dum i huvudet!! nu märker jag själv när jag skriver att mina känslor går över i ilska istället.. vet du vad? jag är både fruktansvärt ledsen och förbannad så därför blandar jag mina känslor och slår ihop det i ett.. förstår du? du kan väl förstå någonting iallafall?
det gör ont i mig när jag sitter och tittar på gammla bilder och tänker tillbaka.. samtidigt vill jag inte öppna upp mig för någon i min närhet för jag vet att alla inte förstår och jämför med folk som har det värre och jag vet att det finns folk som har det mycket mycket värre och jag jämför inte.. jag brukar tänka på andra och försöka hjälpa(tillskillnad från dig) men ibland så måste man få känna själv också och faktiskt öppna upp sig på något sätt. jag skäms över dig ibland, det ska du veta.. jag skäms att presentera dig för mina nya kompisar eller berätta om dig.. men någonstans längst inne när jag tänker på dig och är helt ensam så skäms jag inte.. utan jag ser upp till dig på något sätt för jag vet att du har ett hjärta egentligen bara att det är din hjärna som har tagit över och den kommer nog fortsätta göra det resten av ditt liv.. det som gör mig mest ledsen är att jag har fått se en sådan förändring som är svår att förklara för någon.. det är som att skönheten helt plötsligt blir ett monster!
jag saknar dig så det är svårt att ens sakna någon så mycket.. som sagt, det är något som fattas i mitt liv och det är nog faktiskt du.
visst, vi träffas ibland.. absolut! men det känns inte som att du finns.. som att du bara har försvunnit från mitt liv, blåst bort med vinden och det var verkligen inte såhär jag ville att det skulle bli och det hoppas jag att du förstår.. sitter ofta och lyssnar på crash test dummis- mmm mmm mmm mmm för det får mig att tänka på dig och då känns det som om du är med mig fast ändå inte.. det var den låten du alltid lyssnade på och jag var alltid glad innan när jag hörde den men nu har det gått över till gråt istället och ensamhet.
hur fan kunde du göra såhär? jag tror jag är den som saknar dig mest här och är så rädd om dig så du anar inte..
vill inte att något ska hända dig och jag är en kontrollmänniska och det vet du och när jag inte vet vad du gör och inte kan få ha den kontrollen jag behöver ha så tappar jag fokus, blir tokig och brister ut i gråt istället.. allt känns så meningslöst och ibland känns det som att jag inte orkar mer men jag får ofta höra att jag är stark och jag har stått ut med mycket genom min uppväxt så då tänker jag väl att jag klarar det mesta men så går tankarna över ganska snabbt till att jag inte alls gör det.. jag bara tror det och jag bara tror att jag är stark så jag vet inte vad jag ska tro!?
visst man kan sakna ett djur som man hade som sedan dog, typ en hamster eller man kan sakna sina morföräldrar eller vad som helst men en förälder är en förälder och speciellt någon man har växt upp med, som har tagit hand om en hela livet, lärt en massa saker, en förebild liksom och jag kan väl inte säga pappa att du är min förebild precis.. förlåt men det går inte. jag hade jätte gärna haft dig som min förebild och verkligen förstått mig på dig men jag gör inte det tyvärr.. förlåt om jag skriver om dig här men jag behövde verkligen det.. jag hoppas du kan förlåta mig! har inte så mycket mer att tillägga just nu..inget jag känner att jag vill dela med mig av till svenska folket.. pappa jag älskar dig och hoppas att allt kunde vara som förut och att jag kunde få känna din närhet.. känns förjävligt att inte kunna se sin pappa så ofta som man skulle vilja och att du inte har någon aning om vad som händer i mitt liv och jag har ingen aning om vad som händer i ditt.
men du ska veta att jag alltid finns här för dig om det skulle vara något och jag vet att du finns där... nej det var inget, skitsamma!!


längsta inlägget jag någonsin skrivit men nu har jag fått skriva av mig så slipper så många tankar snurra runt i huvudet när jag ska försöka sova


ska försöka sova nu, godnatt

Kommentarer
Postat av: Lotta

åh, sötnos. Kämpa bara på nu det sista, du kommer att klara av skolan. Låt inte tankarna gå till det negativa. Försök hitta positiva saker att tänka på. Träffa mig! Så kan vi prata minnen, skratta och gör allt vi gjorde förut. Du behöver fokusera på annat. Slappna av. Det är bra att du skriver av dig tror jag. Bara få ut det ur dig. Mika, du ska veta att jag alltid finns här för dig. Det är bara att ringa, komma hit och knacka på dörren. Den står alltid öppen för dig. Saknar dig min allra finaste Mika <3

2010-03-08 @ 16:14:41
URL: http://enlitenlotta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0