Mika Berndtsdotter Ahlén

du kan inte leva ditt liv lyckligt om du inte hjälper till själv!
folk säger till mig att jag har ett bra liv just nu för att jag har varit med i en stor film och fått vara med på guldbaggegalan.. visst det är sjukt kul att det har gått så här bra för mig och att jag har fått vara med om detta redan nu med tanke på min ålder men jag har jobbat för att få komma dit.. det är inte så att det kommer till mig av slumpen och bara tar mig utan jag har fått jobba själv och det har varit en tuff resa med mycket motgångar också och nervositet som inte ens går att beskriva! det är inte så lätt som folk tror..
alla vill vara en filmstjärna, vara jätte kända och gå på röda mattan men för mig handlar det inte om att vara känd, gå på röda mattan eller att jag skulle se mig själv som filmstjärna.. för mig handlar det om att jag sysslar med något jag älskar och röda mattan för mig är bara ett plus fast det finns mycket minus också och det är att du ska alltid se bra ut, det står 20- 30 fotografer som skriker på dig att kolla in i just deras kamera och alla skriker samtidigt.. först får du gå två meter och bli fotad av typ 5 fotografer sen två meter till, till dom 6 nästa och sen fortsätter det så enda tills du gått klart på hela mattan. inte nog med den jävla mattan så ska du upp på scen och stå och hålla ett tal inför halva sveriges belfolkning av skådisar som har hållt på med detta länge och jag är helt ny!? du måste tänka på hur du går, se till så du inte ramlar och verkligen tänka på vad du säger.. det är en jävla press och nervositet hela tiden och när du har klarat dig genom talet och gått ner från scenen och minglat med alla på själva galan, efterfester och sen ännu mer efterfester då är det först dagen efter du fattar vad du har gjort och det är först då nervositeten släpper.. jag brukar må väldigt dåligt och vara väldigt trött efter att jag har varit så nervös för då släpper pressen, alla som tittar på dig, all uppmärksamhet!
det tar på energin och så är det i detta yrket tydligen säger mamma så jag får väl tro på henne då.
okej.. nu har jag skrivit en roman men vill bara att ni ska förstå att det är inte bara att vara filmstjärna eller att ha varit med i en film och gala med mera för det är också ganska jobbigt med mycket uppmärksamhet och press.. och inte nog med alla dom grejerna.. vi ska inte prata om kommentarerna du måste stå ut med varje dag, visst många är trevliga och jätte gulliga men sen finns det dom som är avundsjuka och gillar att trycka ner på människor och du måste ibland vara stark för att kunna ta emot dom kommentarerna så det gäller att skita i det men det är inte alltid så lätt faktiskt.. hur lätt det än låter.
klart det finns mycket posetivt med det jag gör och jag ska inte klaga för jag vet hur många som skulle vilja göra det som jag har fått göra men ni måste förstå mig också.. det är allt jag säger!
sen älskar jag det jag gör, det kommer ingen kunna ta ifrån mig för det är detta jag vill hålla på med men man måste kämpa själv också för att det ska kunna gå!
okej.. jag delade ut pris men jag satt och tänkte för en stund, tänk om det hade varit jag som fått pris vad hade jag sagt då? det kan jag berätta nu.. jag hade tackat min mamma för att hon är den bästa mamman man kan ha och hon har stöttat mig som fan i detta.. att bli så stor på så kort tid, jag hade tackat min familj, mina vänner som stöttat mig med galna fans och allt annat, jag hade tackat alla i filmteamet och min regisör och sist men inte minst hade jag gjort som kjell bergkvist, tackat mig själv för att jag hade gjort ett sånt jävla bra jobb för det är ju faktiskt jag som gjort jobbet, ingen annan! hur ego det än låter.
så nu vet ni lite mer om saker och ting kanske.

nyvaken med myströja på ska jag gå och lägga mig, titta på en film och tänka tillbaka på guldbaggegalan.. hur jävla bra den kvällen var och vilken upplevelse det var och hur jävla grym jag är!