längtar tills skolan börjar!
låter som ett barn som precis ska börja skolan och allt är nytt men alltså det sjukaste av allt är att jag längtar till skolan! JAG? längta till skolan? det har väl aldrig hänt i hela ******** att jag saknat skolan? men tydligen.. det är bara en känsla och som sagt man kan inte styra över känslor.. eller kan man? men det är bara tråkigt.. för alla har redan börjat och har sina rutiner medans jag börjar liksom på fredag.. känns halvkul! jag tycker det ska bli skönt att få rutinerna tillbaka.. att ha något att göra om dagarna och kunna längta till helgerna för nu har man inte gjort det utan festat varje dag typ och då blir det inte roligt längre utan istället som en vana att gå ut! det är så jag känner iallafall sen skiter jag i hur alla andra känner.. för nu är jag trött på att känna åt andra, försöka hjälpa folk, höra av mig, tycka synd om människor, försöka hjälpa familjemedlemmar med mera.. är trött på att aldrig få något tillbaka så jag ger faktiskt upp! ska bli känslokall och funderar på att lägga mig i min säng och ligga där i några veckor eller månader eller kanske år föresten för vad gör jag på jorden? okej låter som jag är självmordsbenägen men riktigt så är det inte utan bara deprimerad, behöver kärlek och någon som bryr sig om mig.. funderar på att skaffa pojkvän! men vart är han är frågan? kan inte någon hitta honom åt mig.. ni kan få pengar eller diplom eller vad ni nu vill ha. kan skriva mitt nummer nedanför så ni kan höra av er om ni hittat något/någon som kan bli min blivande man!
vill bara skrika och gråta men det är något som stoppar mig..
mamma <3
tack på förhand.
